Skrönor

Brudföljet
Lars Joel Andersson levde i Nästansjö på 1800-talet. Den här berättelsen handlar om en vinter när Lars Joel var ute och åkte skidor för att jaga i trakterna kring Björnberget. Han fick syn på en stor orrskock som inte blev rädda för honom, så han kunde komma nära och skjuta ner dem. När det började skymma sköt han en orre som satt i en liten gran men orren dog inte utan satt kvar trots att Lars Joel sköt skott efter skott. Till slut kunde Lars Joel, genom de hål där skotten träffat, se rakt igenom orren. Då flög orren skrattande iväg och Lars Joel förstod att det var en trollfågel.

Medan han skjutit på fågeln hade det hunnit bli mörkt och han trodde inte han skulle kunna åka hem till Nästansjö i mörkret. Istället for han till sin fäbod i Rönnkullen där han hade sängkläder och kokkärl. När han kom till fäboden gjorde han upp eld och bäddade sängen. Han åt mat och lade sig sedan för att sova men innan han hann somna blev det ett förfärligt oväsen utanför stugan. Det lät som om det var fullt med folk där. Plötsligt öppnades dörren och ett brudfölje kom in. Framför brudparet gick två spelmän och spelade brudmarschen men ingen präst syntes till. Lars Joel förstod då att det var vittra och han låg alldeles tyst och låtsades sova men höll ögonen lite öppna. Lars Joel såg att vittra kokade kaffe och drack, dukade upp bröllopsmiddagen och åt och duktigt söp de. Efter de hade ätit dansade, skrattade och pratade de ända till det började ljusna då de fick bråttom att plocka ihop sina saker. Sedan var de plötsligt borta och när det blev tyst steg Lars Joel upp ur sängen och tog på sig kläderna för att fara hem. Utanför stugan fanns inga andra fotspår än hans egna.

Källa: Bygdemnål i Övre Norrland Karl Hampus Dahlstedt

Sju års vishet
Nils Nilsson d y följde med sin far när fadern upptog det första nybygget i Nästansjö i slutet av 1700-talet. Nils var en stor jägare och for ofta långa sträckor varje dag på jakt efter vilt. han hade en lång, vit fårskinnspäls med huva på sig när han var ute och jagade. En dag hade han åkt omkring i bergsryggen "Barnan" hela dagen. När det blev kväll lade han sig i snön för att sova. När han sovit länge vaknade han av att något prasslade i snön. När Nils knutit upp remmarna som höll igen huvan för ansiktet såg han en ung, vacker kvinna med fina kläder som sa: "Från denna dag ska du varda vis i sju år." Sedan hon sagt detta var hon försvunnen. Nils kände att han hade något på läpparna och när han slickade av dem fick han något i munnen som var sött som humlemjöd. Efter denna händelse började Nils "se" saker och kunde bota människor. Ryktet om hans vishet spred sig vida omkring.

En vinter insjuknade en husmoder i Hälla (Åsele). Husbonden sände en dräng till Nils Nilsson för att få hjälp. När drängen kom fram till Nästansjö sa dock Nils: "Jag vet nog i vilket ärende du kommit, men du har kommit för sent. Din husmoder dog i går afton." När drängen kom hem fick han höra att husmodern hade dött den tiden Nils hade sagt. En annan gång såg Nils tre personer gå ner sig på svagisen på Almselet och drunkna. En tid senare fick folket i Nästansjö höra att det hade hänt precis så som Nils hade sagt.

När sju år hade passerat försvann Nils vishet och han var därefter inte mer klok än någon annan människa.

Källa: Gamla byar i Vilhelmina O P Pettersson