Intervjun

Sven-Olof Persson

...som skjutit en gammal björnhanne på 240 kg. Grattis säger vi på hemsidan!

 Hur kändes det?

När den väl låg där var det bra men innan hann jag inte tänka, det gick så fort.

Berätta om jakten

Vi var ut på lördagen en sväng men det vart inget. På söndagen hann det bli mitt på dagen innan vi kom iväg. Per-Erik släppte hunden och jag ställde mig på pass vid Lia. Hunden började skälla vid Krokbäcken och då jag var närmast gick jag dit.

Sprang du?

Nej, jag tog det lugnt, det är inge´lann´ å spring i, det är bara visskogen och blötmyrän.

Visste du att det var en björn?

Då jag for dit tänkt ja att det nog var en storoxe som man bara skull få titt på men väl där såg jag inget ovanför visskogen. Jag stod säkert tio minuter, en kvart och bara kollade. Det blåste nästan storm så ingenting hörd jag förutom hunn som skällde. Bara en gång såg jag hunden och då var han på en tio, tolv meter kanske. Jag hade en björkbuske framför mig så jag flyttade lite i sidled  och då såg jag plötsligt björnskallem på kanske trettio meter i en glugg. Jag sköt dit och hade tur så jag träffade honom i halsen. Han dog direkt och föll i bäcken. 

Var du nervös?

Jag hann aldrig bli nervös och inte var det så värst spännande heller. Jag har flera gånger varit med om mer spänning då jag har smugit på älgstånd. Men när björnen väl var skjuten kändes det bra!

Gick det bra att få hem björnen sedan?

Vi hämtade en kanot och tänkte att det skulle bli en enkel liten hurr nedefter bäcken men det hade man ju kunnat räkna ut hur det skulle gå. Jag, Mats-Uno och Nils-Arne i en och samma kanot, vi tog oss inte många meter innan kanoten välte och vi hamnade i bäcken med vatten upp till bröstet. Det var bara att fara hem och byta kläder innan vi gjorde ett nytt försök. Då var det dock bara Nils-Arne som satt i kanoten. Vi andra gick längs bäckkanten.

Var det värt det?

Just då, med kallvatten upp under armarna, var det inte värt det men nu efteråt kan man ju bara skratt åt allt. 

Det var en gammal björn?

Ja, det ska bli intressant att höra hur gammal den var. Det är skickat prover för att kolla det, men tre av hörntänderna var helt nednötta så nog var den gammal.

Har din lyckade björnjakt väckt mycket uppmärksamhet?

Ja, det har ringt folk och... ja, det har varit helt otroligt! 

Det är bara att instämma i gratulationerna... och så passade vi på att ställa våra vanliga intervjufrågor när vi ändå var på plats!

Berätta om dig själv

50 år, född och uppvuxen här i byn. Jakt är mitt största intresse.

Vad är det bästa med att bo just här i Nästansjö?

Jag är född här. Varför det är så bra att bo just här, det är svårt att svara på men det är väl för att man alltid bott här. Jag trivs mycket bra!

Vilket är ditt drömresemål?

Jag vill ingenstans. Har aldrig varit intresserad av att resa. Nog hade det varit roligt att fara till Alaska och jaga men då man inte kan ta med sig hunn´ vet jag inte om det är så stor mening ändå. Nej, jag trivs så bra här.

Vilken plats i Nästansjö vill du rekommendera andra att besöka?

Björnberget är ju fint. Fast det var bättre förut när tornet var kvar så man fick ännu bättre utsikt. Annars nå´t ställe runt sjön då den är alldeles spegelblank.

Hur tänker du dig Nästansjö om 20 år?

Det är så svårt att säga. Ungefär som nu tror jag. Det var som på 60-talet då man ett tag trodde att byn skulle dö ut totalt men så vände det. Så förhoppningen är ju att byn fortsätter ungefär som den är nu.

Om du får ta med dig en sak ifall du gick vilse på Nästansjömyra?

Tändstickor. På sommarn för mya, på vintern för att det är kallt.