Intervjun

 

 

 

Iréne Ottosson

Berätta om dig själv

Jag är barnfödd i byn och här på Fredrikshall har jag bott i 70 år. Jag gifte mig 1935 och sedan maken dog 1991 har jag levt ensam. Min son bor också här vilket jag är så glad för eftersom han hjälper till med så mycket här hemma. Hemma håller jag på med hushållssysslor och så handarbetar jag lite. Läsning är ett annat stort intresse. Jag läser tidningar, som till exempel Dagen, Hemmets vän och VK. Jag läser också böcker.

Hur länge har du bott i Nästansjö?

Ja, som sagt är jag född bort på byn och här i Nästansjö kommer jag att bo tills jag flyttar för alltid!

Vad är det bästa med att bo just här i Nästansjö?

Det är bra allt som är. Vi har så snälla grannar och vi känner varandra med både våra brister och förtjänster.

Vilket är ditt drömresemål?

Jag vet inte vad det skulle vara... Jag har två flickor som bor neråt landet så dem har jag hälsat på och även varit till Stockholm. 1992 var jag till Kanada med äldsta flickan och att stå vid Niagarafallet var mäktigt!

Om du fick tre önskningar vad önskar du dig då?

Ja, tre önskningar... Att det kunde ske ett mirakel i min rygg så jag kunde gå normalt önskar jag mig. Jag ramlade olyckligt för 10 år sedan och sedan blev det än värre när jag ramlade nedför källartrappen. Sedan önskar jag att jag kan fortsätta bo hemma och klara mig själv. Slutligen önskar jag att det ska gå bra i skolan för mina barnbarnsbarn.

Vilken plats i Nästansjö vill du rekommendera andra att besöka?

Elimkapellet! Vi har musikcafé där ibland och då annonserar vi och bjuder in alla. Jag tycker verkligen att Nästansjöborna ska komma dit! Sedan brukar också Svenska Kyrkan ha sådana trevliga dagledigträffar i bygdegården.

Hur tänker du dig Nästansjö om 20 år?

Jag hoppas verkligen att Melker och Sven-Olof orkar fortsätta att slå lägdorna så det förblir grönt och fint och att det inte börjar växa igen. Jag hoppas också att det är folk som flyttar in så det inte blir fler tomma hus.

Om du får ta med dig en sak ifall du gick vilse på Nästansjömyra?

Vattenflaska!


Tillbaka till intervjusidan